grundkursen

...gör nån glad. Ett brev betyder så mycket."

När jag var liten hade vi lantbrevbärare. Om vi ville honom/henne något skulle vi på vår brevlåda sätta fast ett märke med texten "skriv en rad, gör nån glad.  Ett brev betyder så mycket" . Den såg ut som ett jättestort plasthårspänne, minns jag. Innan vi barn hade förstått vad de gula skyltarna var till för såg vi till att varje morgon medan vi väntade på skoltaxin sätta ut alla fina skyltar på alla trista brevlådor, som satt på rad på vår ladugårdsvägg. Det tog några dagar innan brevbäraren och alla grannar förstod att det var vi barn som hade gjort det (med bästa välvilja).  Vi fick ganska mycket skäll, trots att vi inte hade vetat vad  skyltarna var till för.
Obefogad kritik kan man tycka, men vi lärde oss i alla fall snabbt vad som gällde.

Idag kom jag att tänka på den plastskylten när jag fick ett vackert vykort av allas vår väninna i Hörnefors. Jag blev verkligen glad. Ett brev, eller i det här fallet ett vykort, betyder verkligen mycket. Det var varma ord, som jag sög åt mig som en svamp. Till och med frimärkena gjorde mig glad. Läser du detta så STORT TACK!

I övrigt ser mitt liv rörigt ut som vanligt. Köket är utrivet sedan några veckor tillbaka och ett nytt är på väg att byggas upp. Det lär nog ta några dagar till innan vi har vatten, spis, kyl och frys. Vi äter hos makens syster 75 m härifrån och diskar gör vi i en balja i badkaret.

Min andra kull konfirmander är nu konfirmerade. Igår var själva konfirmationen. Allt gick otroligt bra, trots att min arbetskamrat blivit sjuk och ersatts av en annan präst.

Idag är jag helt slut och har gjort bara sköna saker. Varit på fotbollsskola med äldsta sonen, ätit mat alldeles ensam, druckit saft, ätit glass och allmänt latat mig. Nu ska jag och svägerskan ta en lång (long?) drink på altanen i solen. Barnen ser film i källaren och slutar inte grannen klippa gräset snart så bjuder vi hit honom också, så att det blir nästan tyst...

HOppas att alla mår bra. Hälsningar från tvåbarnsmamman