grundkursen

Ja vad är en ynka influensa jämfört med diarre.

Ställ dock inte diagnos själv det brukar inte bli så bra i slutändan. Jag är säker på att om doktorn verkligen misstänkt något allvarligt hade du fått komma på röntgen omedelbart. Så oroa dig inte i förtid utan ta det lugnt är mitt råd. Sköt om dig Madonna

Hej på er alla gamla kursare och lärare.......
 Stålmannen har blivit utsatt för kryptonit!

 Nä skämt åsido, det är väl lite allvarligare än så..... Är sjuk, å då snackar jag inte om förkylning!

 Har gått med värk i magen å vänster sida sen sommaren, (inte kunnat sova på vänster sida).
Sen hälso undersökningen på LKAB, har stora larmet gått...

Mitt socker låg på 19 vid senaste mätningen! Läkarn säger att bukspottskörteln är paj!
 Sen har jag tappat ca 10-15 kilo i vikt på en månad, pga att jag inte kan äta, äter jag så spyr jag upp allt, soppa och vatten går bra.. det kan jag behålla, men skiten är inte jämn å fin. vattnig å ful.

Ska till Sunderbyn nästa månad för nån form av röngten, m.m.
 Enligt läkarna kan det vara cancer. vem vet!? men dom vill inte säga nått förrän allt är klart!

Stålmannen är lite nere för tillfället.....men jag kämpar på som om allt vore bra....

Visst är det som några av er redan gissat...vi ska få en familjemedlem till.
Vi vet inte riktigt hur det gick till, men vi har valt att skylla allt på Överluleås kyrkoherde Leif Nordenstorm.
Jag har nämligen bara en äggledare och äggstock kvar efter ett utomkvedshavandeskap sommaren -04, jag har ätit minipiller och under studietiden i Älvsbyn fanns det ju knappt tid att titta på sin älskade, än mindre att utöva intimt umgänge med den samme. Trots detta lyckades jag i alla fall bli gravid någon gång i oktober. Från början trodde vi att det var ett utomkvedshavandeskap till, men efter ett antal kontroller på gyn. mott. fick vi den 20 december veta att allt var som det skulle och att vi ska bli föräldrar igen någon gång till sommaren.
Det här ställde onekligen vårt liv på ända för ett tag, men nu tror jag att vi så smått börjar återfå kontrollen över tillvaron. Men församlingspedagog blir jag nog inte än på ett tag, eller i alla fall inte så fort som jag hade hoppats...
Än så länge mår jag i alla fall bra, men jag försöker samtidigt förbereda mig på att det kommer att bli en tung vår (jag har snittats i förväg både med Hugo och Axel pga. svår havandeskapsförgiftning).

Hoppas att ni också har det bra och att ni alla är på väg mot era drömmars mål, vilka drömmar ni nu än bär på!
En speciell hälsning till a-i: Hoppas att du får en underbar tid i Frankrike. Lycka till!
Många kramar till er alla!
Camilla

Väntar med spänning om det blir det jag tror eller något annat. /A-K

Jag har fått brev............äkta handskrivet med frimärke!
Tack K. för bilagan om "vänskap". Tyvärr var den alldeles för lång för mitt lilla tal, men det var underbart och klokt skrivet och det hänger här bredvid mig nu.
Däremot kan jag använda gesten i mitt lilla tal. Att göra sig besvär och skriva brev och svara på ett nödrop....det kallar jag vänskap!
Dessutom har jag glömt hur roligt det är att få brev. E-mail och blogg i all ära men ett brev är i alla fall ett brev. Ha det så gott i värmen min vän. Madonna

Nu behöver jag lite hjälp....Skall hålla ett litet tal om nån vecka som skall ha temat "vänskap" Ge mig ett tips på nåt litet och bra.... några rader från en dikt eller liknande. Tackar på förhand till alla mina kluriga kompisar. Madonna

Jag har nu en blogg jag med!

Det verkar ju vara det nya modet, plus att jag gärna håller kontakten med er..

min nya blogg heter johanukka.blogg.se

välkomna att hälsa på mig!!!!!!!!

vi ses på nätet.. kram

Kan nån säga vad som händer?? Stålis hänger inte me

Är det nån som är gravid? Är det du Anna? Polleterna här uppe i norr är väldigt sega...:)


/Stålis

"Jag har tänkt på det här sedan första veckan i november, men det tog ända till den 20 december innan jag fick min tanke helt bekräftad av andra..."

Efter det här blir det nog inga fler ledtrådar... Någon är nära...
Ha det bra så länge!
Kram
Camilla

Vänner. Hösten 05 känns avlägsen och samtidigt som igår. Det var en fin termin på många sätt. Tack.
Sedan den 16e december har jag slungats in (men ändå rätt varsamt) i två nya världar; familjen och kristet ungdomsläger. Dessa två miljöer är de där jag känner mig mest hemma här på jorden. Det var en stor glädje för hela familjen att få möta vår nya medlem; lille Gustaf. Och man kan, utan att överdriva, säga att han fungerade som en magnet för oss andra. Aldrig var någon (förrutom på natten) ensam med Gustaf.. Han är ett litet, eller snarare stort, under!
Nyårsläger i Uddevalla (anordnat av ungdomsoas och credo) samlade drygt 400 pers. Det är 3e eller 4e gången jag är med och numera blir det, förrutom ett tillfälle att tjäna Herren och ungdomar, en mötesplats för många som annars p.g.a avstånd inte kan träffas så ofta. Det är roligt att återse syskon i tron och få se hur kärleken till Gud och människor fått växa i deras liv. Det väcker glädje och tacksamhet i mig! Mycket av undervisningen på lägret kom att handla om Nåd. Om sanningen i att vi är älskade, genom Jesus förlåtna barn till vår himmelske Far. Ni märker kanske att jag nyss kommit hem och är ännu uppfylld av allt detta! :) En vecka fullpropad med tideböner, lovsång, undervisning, förbön, mässor, stillhet inför Herren mm - man blir lite 'hög' på Jesus - det har jag verkligen inget emot.
Nu, åter i Göteborg, för att under den kommande månaden fördjupa mig i franskan och få möjlighet att vårda relationer med familj och vännerna i denna stad, som de senaste fem åren fått gå på sparlåga mer eller mindre. Tacksam för tiden redan nu. Den 5e febr reser jag till Reims.
Kommer ev till Luleå nästa helg (13-15 jan) då en vän ska prästvigas. har någon tid eller möjlighet att träffas vore det roligt! Med önskan om ett gott och välsignat nytt år/ a-i

...har börjat. Jag misstänkte att jag skulle bli ensam på jobbet, men tänka sig - diakonen kom faktiskt vid 8 snåret, just när jag tänkt koka första koppen kaffe. Efter morgonbön (annars får jag abstinensbesvär - snacka om att man är en vanemänniska!) med henne, lite konfirmandplanering och koll av e-post blev det kaffe. Sen tog jag ledigt två timmar och åkte för ompysssling  hos frissan. Färgning och struntprat i 1,5 timme. Livet är underbart!  Lunch hemma med familjen, som nyss fått i sig frukosten och sen tillbaks till jobbet.
Diakonen försvann, så jag var ensam. DÅ kommer min pendlarkompis (ni vet, inga namn). Hennes dotter ville att hon skulle skicka två psalmer med posten (till pappan där hon är just nu). Gulligt va?!
Jag hann planera massor inför nästa helg med konfirmanderna, dricka mera kaffe, äta en kaka som jag fick ont i magen av, bära saker från julaftonens samling vid krubban och fixa med annons inför alla uppstarter av verksamhet på vårterminen innan jag äntligen kunde låsa det tomma, tysta huset och gå hem. Vad gör alla kyrkoanställda? Det är bara jag som har småbarn, vad jag vet! Hur kan de vara så mycket lediga? Själv är man administratör, vaktmästare, lektant, sekreterare, mm mm för jämnan. Fick faktiskt en chock när jag skulle göra mitt terminsschema och insåg att jag nästan aldrig var ledig. Ändå jobbar man bara 40 timmar i veckan, fattar inte hur det går ihop...

Väl hemma tröck jag i mig de sista spritchokladbitarna (Anthon Berg - rekommenderas!) så nu är väl julen slut?

Ikväll blir det kommisarie Lynley i soffan och massage av axlarna av maken (hoppas jag). Hoppas barnen somnar snabbt!

Guds frid till er alla! /Anna

till alla som (av olika anledningar) läser denna sida.

Här har vi haft en rätt skön jul, med mina föräldrar, min äldsta syster och hennes son, alltså bara 8 pers, vilket är rekord för min del. Rekord på så vis att det alltid brukar vara massor av folk på julafton, men nu äntligen bara 8 pers.

Nyår firade vi tillsammans med en familj med ett LITET barn plus en singelkille. Inget tjafs med barnen om leksaker som nån "är jätterädd om för jag har faktiskt fått den i julklapp", inga konflikter som drar in något annat barns föräldrar, i stort sett helt lugnt.

Maten lagade jag under hela dagen, det tar tid när man är ovan att laga kötträtter. Först en rödvinsmarinad till älgköttet (från pappa), som krävde massor av putsning, sen inhandling av diverse färskvaror, putsning av hängmörad rostbiff (jag trodde att älgen skulle bli seg - det blev den inte), bryning (hur får man rätt temperatur så att köttsaften stannar i köttet?), kokning av två grytor medan grönsaker frästes till dessa. En gryta i ugnen, en på spisen, hasselbackspotatis, sallad...
Tur att maken gjorde förrätten, som bestod av löjromstoast (lagom svårt för den som har för mycket att göra hela tiden och egenhändigt inhandlad av maken som har bra kontakter med fiskare i trakten).
Efterrätten bestod av KÖPT glass (inte helt vanligt till efterrätt här, eftersom flera är allergiska i familjen och hellre äter hemlagat) med vispgrädde och HJORTRONSYLT (från kompisen Elin) - godaste sylten i hela världen. Vin till det, för den som ville.
Det var helt enkelt OTROLIGT GOTT, jag hade själv komponerat menyn, valt det godaste jag kunde komma på av det som redan fanns i frysen, plus en del färska saker förstås.

Tur att det bara är nyår en gång per år, för nu är jag mätt, bankrutt, har ont i bena av att stå i köket och önskar mig en mage som klarar köpt pizza i julklapp nästa gång.

GOD FORTSÄTTNING PÅ DET NYA ÅRET önskar Anna