grundkursen

Hej mina klasskompisar. Jag ser fram emot den här veckan och dom olika föreläsningar som jag har valt.1300 människor är en hel del och jag är en av dom. Hade tänkt ta nåt på engelska men inser att innan jag har förstått så har nästan hela föreläsningen gått. Sen när dagarna är klara så åker jag hem och det är med blandade känslor. Jag kommer hem och umgås med mina ungdomar och sen far jag tillbaks hit. Ingen får vinka av mig för jag har så lätt för att gråta. Det är lättare att bara fara och sen skicka sms till mina ungdomar. Det är ju faktiskt mina barn men åren går fort och nu är dom plötsligt ungdomar. Min yngsta är ju faktiskt 14 år nu med allt vad det innebär. Tjejer och tonår är en sak och killar och tonår är en annan sak men när ens barn kommer till den åldern så hamnar samtalen på en betydligt djupare nivå. Intressantare skulle man nog kalla det. Jag som klok och erfaren mamma kommer då ihåg min egen tonårstid. Den var härlig och full med kärlek. Vilken tur att inte dom minnena är bortradderade ur minnet. Idag är minnet inte lika uppdaterat som det var då. Tjing along till nästa gång. Marie