grundkursen

Hej mina goa klasskompisar!
Som ni alla vet så glöder min penna under lektionstid men även min hjärna tänker en hel del och nu är det dags att ni får läsa lite av mina funderingar. Allt serveras givetvis inte men en hel del. Munkviken vart för mig en plats där jag verkligen fick lugn och ro för kropp och själ. Jag njöt som fisken i havet.Det 8kantiga kapellet var verkligen en skön plats och jag hoppas att jag inte stört nån. Jag vet att jag släckte ut ljusen lite för fort tisdag kväll när Annida kom in efter mig. Jag ber så mycket om ursäkt. Nog om detta. Jag har haft ett ben i Gud, Jesus och Den helige ande och det andra benet i Gud, Jesus, Den heliga ande, naturen, djuren, månen (vilken vi kvinnor följer) solen (vilken ni män följer) vatten, vind, stenar, träd, änglar troll, småfolk ja som ni ser så tycker jag att allt hör ihop. Jag tror så och jag tror ej att Gud ser ner på mig eller tycker att jag är en sämre människa bara för att jag tänder/känner så här. Jag flätar ihop dom här bitarna och för mig så känns det rätt. Jag ser hela människan och vi är alla unika, vi bär alla på en vacker gåva, det gäller bara att plocka fram den (vilket ej är så lätt alla gånger). Vi behöver också lära oss att sätta ord på våra tankar och funderingar (ej heller så lätt men det går). Jag över mig i det och det går bättre och bättre tycker jag - förresten minns ni "bättre och bättre dag för dag, bättre och bättre dag för dag". Skam den som ger sig. Alla vill vi också bli sedda och helst älskade för den vi är - men så är tyvärr ej livet. Viktigt är ochså att man är ärlig mot sig själv och även mot andra - hur enkelt är det då? Ej enkelt men där jobbar jag också på för fullt med att verkligen försöka. Våran kropp är en fantastisk kropp, den talar sitt eget tydliga språk men i vår stressade värld så tar vi oss ej tid för att stanna upp och lyssna på vad våran kropp försöker att säga oss. "jag tar det sen" tänker vi ofta men då är det redan försent. Det här blev en hel del och mer finns i min hjärna men som jag skrev i början allt serveras ej på en gång.
När jag kom hem till min lägenhet i fredags så hade jag bara +8 grader inne. Det var kallt vill jag lova och min julkaktus (som var full med röda blommor) har nog fått en köldknäpp för den såg ej så glad ut men kaktusar har ju en otrolig förmåga att komma igen så jag hoppas att den tar sig. Min hyresvärd har varit och luftat ledningen några gånger, jag har nämligen golvvärme i alla rummen och inga element som jag kan vrida upp eller ner. Öppen spis finns i vardagsrummet och den eldades flera gånger under kvällen så lite (bara lite) varmare blev det. Min yngsta flicka som är 14 sov med mig, ni kan tänka er, en som fryser och en som håller på att svettas ihjäl ( ni kan ju gissa vem). Nu när jag är här i Älvsbyn så håller Janne, min hyresvärd, koll på värmen så när jag kommer hem ska det vara varmt och skönt inne. Nu ska jag ge mig men en sak vet jag bestämt - jag gruvar mig lite för nu är det bara 2 veckor kvar och sen är det slut med den här terminen, jag kommer hem och ska då vara ledig fram till sista december vet jag. Jag ska ochså ha en träff med min arbetsgivare, försäkringskassan och min yrkesvägledare, så då får vi se vad som ska ske med mig i fortsättningen. Jag har i alla fall blivit en hel del klokare - tror jag - och fått veta en hel del mer om kyrkan och dess innehåll. Ska bli trevligt att ses igen, förhoppningsvis piggare.
Må så grankott som Nicke Lilltroll brukar säga. Marie